Vad är Överlämnat Ledarskap?

Överlämnat Ledarskap kallas på engelska Surrendered Leadership. Det är en praktik som växte fram ur Circling och är en av många praktiker som utgör fältet Autentiskt Relaterande.

Det är både ett sätt att leda andra och att leda sig själv, så kallat själv-ledarskap.

En utmärkade kvalitet i att leda genom Överlämnat Ledarskap är att det är ett sätt att vara-i-världen utan att man står i vägen för sig själv eller ens naturliga uttryck. Det leder till att man kan vara i stor komplexitet och navigera med bibehålld avslappning.

Varje person verker betrakta praktiken på lite olika sätt, så detta är ett försök att belysa den utifrån min bakgrund. Min väg in till detta fält bestod av 15 år av huvudsakligen ensam utforskning av medvetandet med psykedelier och buddhistiska meditationstekniker.

Jag är också väldigt intresserad av sanning och hur världen fungerar, och ganska skeptisk till mycket inom det "spirituella" fältet. Jag tror inte på något övernaturligt.

När jag kallar något spirituellt menar jag att det relaterar till sökandet efter större intimitet med att vara levade, att vara i direkt kontakt med den levande, andandes världen som inte går att fånga i propositioner, men som är möjlig att uppleva direkt. (Detta är ett nyanserat ämne som är väldigt svårt att prata om.)

Jag ser Överlämnat Ledarskap som en modern approach till spiritualitet som är uttryckligen erfarenhetsbaserad och inte intresserad av att påtvinga någon några propositionella fakta.

Jag gillar att dela upp ÖL i några distinkta delpraktiker för att göra det lättare att prata om:

Delpraktiker

• en inre praktik:
  vakande – att öppna uppmärksamheten och välkomna allt. Det här finns beskrivet i alla spirituella traditioner, och rätt svårt att förmedla med bara ord. Jag hade mediterat i 15 år och inte riktigt förstått det här förrän jag deltog i ÖL. Det är en av praktikens stora styrkor att den är så dynamisk och interaktiv att detaljer i ens upplevelse kan pekas ut i realtid och direkt erfaras.

• en utvecklingspraktik:
  klarsyn – att lägga märke till mer och mer av strukturen i våra medvetanden. Detta är en oundviklig effekt av att vaka och relatera i sanning, men till en början kan det hjälpa att medvetet använda vårt intellekt lite. Genom att se mer och mer ökar både intimiteten och förmågan att se komplexitet.

• en spirituell praktik:
  överlämnande – att låta din naturlighet veckla ut sig genom att slappna av dina olika copingmekanismer och kontrollmönster, och låta dig själv vara den du verkligen är. Detta är ganska skrämmande och sårbart, men leder till hälsa, glädje och mycket djupare kontakt.

• en relationell praktik:
  kärlek – att säga sanningen, hjälpa varandra att vaka, se klart och att överlämna. Det handlar inte om att försöka tvinga fram en specifik känsla, utan om att dela fritt av vem vi verkligen är och vad vi verkligen ser. Ingen kärlek är djupare än att vara tillsammans i sanning.

Det är den relationella aspekten som skiljer ÖL och dess syskon från klassisk meditation. Den gör det inte bara mer robust (eftersom övningen är så lik det vanliga livet), utan också mycket roligare, och därmed mer troligt att vi faktiskt praktiserar. Det ger också fler och skarpare relationella färdigheter än du får från vanlig meditation.

Det ska också sägas att ÖL inte bara är en praktik man kan öva på, utan det kan praktiseras på heltid. Det är inte beroende av att andra omkring en gör detsamma, även om det är väldigt hjälpsamt när man övar. När du överlämnar dig att låta livet leda dig, istället för tvärt om, så ökar din frihet och din utveckling accelererar. Det handlar om att sluta försöka göra något eller ändra på något, gå ur vägen, och att tillåta görandet och förändrandet att hända naturligt. Det kan verka långsammare, men det är det verkligen inte.