Vad är Circling?

För enkelhetens skull har jag här översatt den officiella definitionen av Circling, som du kan skumma om du orkar eller har lust:

Officiell definition från Internationella Circling-federationen (original)

Circling är utlärandet eller hållandet av ett kommunikationssystem baserat på oförställdhet, djupt empatiskt lyssnande och meditativ närvaro. Det består av en kombination av särskilda kvaliteter, färdigheter och principer, som stärker och främjar både mellanmänsklig kommunikation och relationell intelligens, samt dessutom utökar omfånget av vad vi kan uppfatta. Denna psykosociala teknologi skapar ett forum för medveten kontakt där individer kan lära känna sig själva och varandra djupare, dela upplevelsen av detta kännande med varandra, samt skapa ömsesidig förståelse, tillit, psykologisk trygghet och intimitet. Det kan också öppna dörrar för transpersonella upp­levelser och emergent kollektiv intelligens i grupp.

 

Ett axplock av ytterligare kapaciteter vi utvecklar eller fördjupar i Circling-träning:

• Ansvarstagande för våra egna upp­levelser och hur de påverkar våra perspektiv, val, beteende, etc
• Avslappning in i nuet utan att försöka ändra eller fixa något
• Öppet utforskande av våra blinda fläckar och/eller omedvetna sätt att vara
• Tillåtelse att fullt ut vara med våra egna och andras känslor, och utökning av omfånget av de emotionella upp­levelser vi kan ha
• Med medkänsla, omtanke och nyfikenhet avslöjande och delande av våra intryck och gensvar.
• Erfarandet av verklighetens sammanflätade natur.

Rent praktiskt

Ja, definitionen är kanske lite abstrakt. När vi utöver Circling är det ofta i form av en kväll eller helg, som en Circling-ledare har bjudit in till, som regel mot betalning. En grupp människor kommer samman, ofta 10–20 personer men det går att Circla endast 2 personer, och jag har varit med om att nästan 100 personer gör det tillsammans i ett rum. Sen guider ofta ledaren några övningar i mindre grupper eller par för att hjälpa alla att komma mer i kontakt med sig sig själva och varandra varpå en friare praktik inleds.

Upplevelsen

Den enklare varianten kallas för fokus-circling eller födelsedagscircling. Det innebär att man i en relativt liten grupp väljer en person som gruppens fokus och sedan utforskar tillsammans hur den personens upplevelse är, och hur det är för de andra deltagarna och ledaren att vara i kontakt med fokuspersonen. Vanliga typer av frågor är t.ex. "vad är levande i dig just nu", "hur märker du det?", "känner du det i kroppen någonstans?", och vanliga typer av speglingar kan vara "när jag hör det märker jag att jag kryper ihop lite", "i kontakt med dig just nu märker jag en viss vaksamhet i mig. Hur är det för dig?" eller vad som helst annat egentligen.

Den typen av långsam, inkännande, nyfiken kontakt kännetecknar circling och leder ofta till att deltagare upptäcker helt nya sidor av sig själva eller kommer i kontakt med känslor de glömt bort att de bar på. Det leder till djupare självkännedom, och relativt ofta till att de känner sig mer sedda och förstådda än någonsin tidigare. Jag tycker det är anmärkningsvärt att det kan bli så efter bara några timmar med främlingar. Efter deltagande på mycket circling vittnar många om nya upp­levelser av djupare kontakt i sitt liv, men också om en viss ensamhet efter att de blivit mer medvetna om torftigheten de kan känna av i sina vanliga relationer. Det är inte ovanligt med en period av lite svårigheter när ens sätt att relatera och ens förväntningar på ens medmänniskor ändras. Om du rest till tropiska länder kan du kanske relatera till upplevelsen av att äta frukt ifrån Ica efteråt. Det tar ett tag innan man igen kan uppskatta den.

Jag hoppas verkligen att Circling och andra sätt att träna upp våra djupt mänskliga färdigheter kommer växa och låta oss gå tillbaka till en värld med mer kontakt och mindre ensamhet.

Meditation?

Det låter och ser ganska rörigt ut. På vilket sätt är det en meditation?

Min bild av meditation är en praktik som syftar till att nå ett öppet sinne som inte fastnar i tankar eller intryck. Det handlar, som jag ser på det, inte om att inte ha några tankar, utan om att inte tappa kontakten med helheten av upplevelsen när tankar seglar förbi eller svårigheter kommer upp.

Detta övar jag på hela tiden i Circling: hur kan jag förbli öppen och ta emot allt som händer runt om mig utan att fastna i något särskilt? Den grundläggande circling-rörelsen understödjer det: vi bråkar inte med någon del av oss, utan strävar mot att inkludera allting och låta det vara som det är. Inget behöver förändras.

Jämför t.ex. med den buddhistiska Maha-satipatthana Suttan, som om och om säger saker i stil med "en munk som gör x lägger märke till att han gör x", "en munk som känner y lägger märke till att han känner y", etc etc (på ett lite tröttsamt vis, det är nedskriven muntlig tradition).

[W]hen walking, the monk discerns, 'I am walking.' When standing, he discerns, 'I am standing.' When sitting, he discerns, 'I am sitting.'

[...]

When feeling a painful feeling of the flesh, he discerns, 'I am feeling a painful feeling of the flesh.' When feeling a painful feeling not of the flesh, he discerns, 'I am feeling a painful feeling not of the flesh.'

[...]

When the mind is restricted, he discerns that the mind is restricted. When the mind is scattered, he discerns that the mind is scattered. When the mind is enlarged, he discerns that the mind is enlarged.

[...]

Det här gör vi i Circling, om och om igen, men med realtidsstöd av varandra och av en erfaren utövare som vägvisare och handledare. Då får man också hjälp att lära sig att märka x utan att subtilt lägga till "och det borde vara annorlunda".

Det finns starka historiska kopplingar från Vipassana (som ovanstående sutta är en av grundskrifterna för) och från Zen till Circling. En skillnad mot dessa är att det är mer dynamiskt och rörigt i Circling, särskilt med överlämnat ledarskap som jag skriver om nedan. Jag betraktar rörigheten som en fördel snarare än en nackdel, för det gör allting man lär sig mer robust och användbart i ens vardagsliv, som ju ofta är mer rörigt än att sitta ensam på en kudde i ett tempel.

Varför behövs en ledare i Circling?

Om det var lätt att "bara vara i nuet", då skulle vi inte behöva någonting som Circling eller meditation. Tyvärr är det rätt svårt att vara närvarande, och det är svårt att bjuda in andra att vara det. Det är lätt att tappa bort sig, och det är svårt att låta stunden vara så som den är, särskilt när den blir obekväm på något vis.

Alla kan själva göra sitt bästa såklart, men det man får från en tränad Circling-ledare är hjälp att märka när man inte riktigt tillåter sig själv att känna hur det är i stunden, eller hjälp att märka när man snärjs av abstraktioner. Men den främsta hjälpen man får är genom ett levande exempel på hur det ser ut när man tillåter sig själv. Alla olika ledare är såklart olika långt komna i det här, fokuserar på olika aspekter av det, och olika ledare har olika lätt och svårt med olika delar av det. Det är bra att uppleva flera olika ledare, och det gör det också lättare att märka vad som är Circling och vad som är en specifik ledares per­son­lig­het.

Att CÖLa i nuet

Circling utvecklades på ett särskilt sätt i Europa när John Thompson och Sean Wilkinson, som så småningom grundade Circling Europe, hittade circling och började leda det mycket. En gång när de lett vanlig Circling så uppstod det någonting nytt i mellanrummet mellan övningarna. Istället för att försöka kontrollera eller facilitera det så blev de nyfikna och överlämnade sig till det som vecklades ut av sig självt i gruppen där. De tyckte det var så häftigt och intressant att de fortsatte med det och myntade begreppet Surrendered Leadership, som jag efter mycket eftertanke översatt till Överlämnat Ledarskap.

Circling med Överlämnat Ledarskap (CÖL) innebär, utöver att man fokuserar på sanningen i ögonblicket och att man noterar så mycket som möjligt av vad som händer i ens egen upplevelse, att alla (ledaren och varje deltagare) lutar sig så långt som möjligt och önskat in i att överlämna ledarskapet av sig själv till gruppen och den levda sanningen. Alltså att man slutar försöka kontrollera sig själv eller andra, och låter det som spontant vill hända genom en, i kontakt med ens sårbarhet och med gruppen, ske. Det är både svårt, sårbart och otroligt givande.

Överlämnandet är inte en fråga om passivitet, eller att följa någon annans ledarskap, istället handlar det om att verkligen ära sina behov, sina gränser och sin längtan, och att bara göra det som känns helt rätt. Oftast misslyckas vi såklart 🙂 🎈 Men vi försöker igen, och vi lär oss om vad som står i vägen för oss.

Och samtidigt med allt det där utövar man också Circling: att med nyfikenhet och icke-dömande utforska och sätta ord på det upplevda och utlevda. Vad är det egentligen som sker i oss, och genom oss?

Det är detta som verkligen dragit mig till Circling. Det är den mest kraftfulla övning jag hittat i att känna mig själv och bli bättre på att märka mina behov och mina rädslor. Och genom Circling inkludera dem i min upplevelse och låta dem transformeras utan att jag lägger mig i. Det leder mig till en stark direkt erfarenhet av mitt varande bortom tankar, men inte i kamp mot tankar. Tankar får också plats i nuet.

Ord blir snabbt både för trubbiga och spetsiga när man försöker fånga det här. Upplevelsen relaterar till det jag ser som kärnan i de gamla visdomstraditionerna: tydligast uttryckt som Wuwei i taoismen, men också Prajña Paramita i buddhismen eller att låta den Heliga Ande verka genom sig i kristendomen. Det fina med Circling är att vi kan träna på den upplevelsen tillsammans utan att bråka om vad den betyder, för vi strävar inte efter att övertyga någon om ett visst tankesystem: vi är bara nyfikna tillsammans på hur det är att vara, just nu.

För mig innebär det här en upplevelse av frihet. Att släppa på alla inlärda kontrollmekanismer (lite i taget) och låta mig bäras av något större. Jag har många tankar om vad det där större är, men tycker det är bäst att inte ge dem för stort utrymme. Det är något fundamentalt annat än tankar som levs ut där, och det känns fantastiskt.

För att vara ärlig ska det väl också sägas att det ibland inte alls känns fantastiskt i stunden, utan att jag ibland kommer i kontakt med mycket smärta jag gått och burit på. Men att då få upp den till ytan och bli känd har alltid känts värt det för mig, och lett till ett stabilare psyke och mer balanserad tillvaro.

Det kan låta som att man i CÖL ska göra något väldigt särskilt för att göra rätt, men vi jagar inte en särskild upplevelse. Varje deltagare känner själv efter i varje stund vad som känns sannast och viktigast för dem, och det blir deras bidrag till den levande dansen det är att vara tillsammans i grupp, och genom det lär vi oss alla mycket om vad det innebär att vara människa; både generellt och mycket specifikt.